Den första artisten jag blev kär i var Elvis Presley. Både mamma och pappa har lyssnat på honom sedan de var unga, så det är inte konstigt att jag också hamnade i Elvis-träsket. Päronen hade även några Elvis-cd-skivor och blandskivor med 60-talsmusik. På dessa fanns låtar som Witchcraft och Please don't drag that string around, som fortfarande är två av mina favoritlåtar med nämnda artist. Och jag kommer ihåg att jag frågade mamma en gång vad Return to sender betyder.
Jag lyssnar fortfarande på Elvis titt som tätt och får fortfarande rysningar när jag hör In the ghetto, Suspicious minds och I can't help believing. Vilken artist han var, den där Elvis. Och det borde vara dödsstraff på att dö när man är 42 om man är så begåvad och snygg.



- E

- E

Jag är ett riktigt historia-freak. Mitt favoritämne i skolan var historia, hur nördigt det än må låta. Det jag är mest intresserad av är andra världskriget som sedan har fört mig in på Tysklands historia.
Den 9 november 2009 var det 20 år sedan Berlinmurens fall. Jag tyckte att det var ett fantastiskt tillfälle att besöka staden. Så jag drog med mig Linnea, Becca och Carro och åkte till Berlin. Åtminstone jag och Linnea såg Checkpoint Charlie, Brandenburger Tor, Gedächtniskirche och Postdamerplatz. Hur coolt som helst, enligt mig.
Jag blev även lite kär i staden, så jag ska lätt åka dit igen.



- E

Jag har tidigare berättat om hur det kom sig att FEJ åkte till Gotland, de frågade mig om jag ville följa med, jag trodde att de skämtade och sen åkte vi.
Det var sommaren 2007. Vi fick inte bo på en enda camping i Visby eftersom mina vapendragare då var under 18, så vi hängde på båtterminalen fram tills vår buss till Garda åkte någongång efter midnatt. Vi slog upp vårt tält bredvid en affär, kunde inte sova på grund av moppepojkar... Dagen efter besökte vi Vadstuckfestivalen där Mimikry spelade. Kunde inte sova på festivalcampingen på grund av våra tältgrannar som kastade flaskor på vårt tält...
Sista kvällen umgicks vi med Mimikryarna vid deras stugor och hade det trevligt. Sista dagen traskade vi runt i Visby, åkte båt, missade två tåg i Stockholm och kom till slut hem.
Det var en sån där helvetesresa som egentligen var hur bra som helst.



- E

Jag gick media med inriktning text på gymnasiet. I trean gjorde vi en reportageresa till Polen. Vi besökte bland annat Auschwitz-Birkenau. Det kan ha varit en av de jobbigaste dagarna i mitt liv. Att se dessa montrar med barnkläder, proteser, glasögon och människohår var inte så skoj alls. Men jag är så glad för att jag har varit där och jag vill besöka Auschwitz igen, trots att jag vet hur jobbigt det är.
Vi besökte även en saltgruva och gjorde stan i Krakow. Det var en fantastisk resa.
För övrigt så bilade vi dit. Vi hade bara ett fåtal cd-skivor med oss och den bästa var The Kelly Family.



- E

Det är ju 18-års åldergräns på att åka kryssning, så när alla roliga tjejer i min gymnasieklass hade fyllt 18 tog vi oss en tripp till Riga. Det är en sån där resa som aldrig kommer att glömmas. Jag drack så mycket öl och champagne att jag helt plötsligt kunde prata ryska. När jag sedan hade pratat klart var det dags att springa ifrån ryssarna. Högklackat + stort alkoholintag + stentrappa = dålig kombination. Jag flög i trappan. Likaså gjorde mina klackar.

Och varför i hela friden har jag en dansbandslåt på min blogg, undrar ni nu. Jo, för att det visade sig under resan, i fyllan och villan, att jag kunde hela denna låt. Utantill.



- E

Jag håller just nu på och läser Slashs självbiografi och jag kom till ett parti i boken som fick mig att tänka till.

"Och det var alltså första gången vi spelade Sweet child o' mine live. Jag hade verkligen inte lärt mig att bemästra huvudriffet än så att jag kunde spela det obehindrat, men jag lyckades ta mig igenom det i alla fall och bandet i sin helhet spelade låten riktigt bra."

(Här bör inflikas att Slash är en av mina favoritgitarrister här i världen.) I min värld är Slash född med en Les Paul i handen och en cylinderhatt på huvudet. Att han någonsin har fått lov att lära sig låtar låter helt absurt i mina öron, han kunde allting redan när han föddes.
Men så är det ju så klart inte. Så nu kan jag faktiskt ta det med ro när jag tragglar med låtar. Det har alla musiker fått lov att göra. Även Slash.

- E

Lika som att man behöver vara säker i sin läggning när man är kille och sover i samma säng som en annan kille, så behöver man vara säker i sin musikstil när man går och kollar på Gyllene Tider. Sommaren 2004 såg jag faktiskt Gyllene Tider live på Lugnet i Falun. Bara som en rolig grej, liksom. Och vi stod faktiskt längst fram, åtminstone i några låtar innan trycket blev för stort och vi blev tagna över kravallstaketet. Men det var i alla fall jävligt roligt och jag kunde typ alla låtar.
Det jag vill ha sagt är att jag trots är den väldigt röda punkaren innerst inne så kan jag fortfarande tycka att det är kul att gå och kolla på kommersiell musik lite då och då.



- E

Som många av er vet så har jag hållit på med musik hur länge som helst. Jag tog min första gitarrlektion när jag var 8 år och började spela bas när jag var 14. Jag har ju åtminstonde försökt att vara seriös alla gånger jag stått på en scen. Förutom en gång...
När jag gick på högstadiet var jag av någon mystisk anledning nominerad till att bli årets lucia när jag gick i nian. Det var inte jag som anmält mig, jag ville nog egentligen inte ens vara lucia. Som tur var så kom jag tvåa i omröstningen, så jag slapp. Men killarna gillade inte den där idén med att återigen ha en blond lucia. Så några killar ville anordna ett eget luciatåg på julavslutningen, med mig som lucia - svart lucia. Det var det som var idén från början. Det hela slutade med att vi blev en hel skrälldus med musiker, typ alla musiker som gick i nian plus lite annat löst folk, var med och spelade Var nöjd med allt som livet ger... Det blev inget luciatåg. Men vi hade åtminstone jävligt roligt.



- E

Jag vet att alla människor säger att de har "världens bästa vänner". Men jag kan säga att de som säger så, ljuger. För det är jag som har världens bästa vänner. Och deras namn är Frida och Josse - och tillsammans utgör vi FEJ.

Den 21 april 2007 träffades vi tre på en Mimikryspelning på kulturhuset Svanen i Borlänge. Efter det började vi umgås och en dag när vi hängde i Bäsna frågade dom om jag ville följa med till Gotland för att se Mimikry. Jag trodde att de skämtade, så jag svarade ett ironiskt ja. Efter någon vecka får jag sms från Frida där det står att biljetterna är bokade till Gotland. Först då förstod jag att de menade allvar.
Vi genomförde vår resa. Efter det har vi åkt till bland annat Hudiksvall, Sundsvall, Skövde, Norrsundet och Gävle för att se världens bästa band tillsammans.
Men vi är inte bara Mimikry-fanatiker, som så många verkar tro. Vi har även arrangerat rockcafékvällar och en festival. Vi har också gjort en massa jävla filmer, för vi tycker att det är kul. Men allt detta är bara i andra hand. I första hand så är vi världens bästa vänner.



- E

I oktober förra året fick jag ett försynt sms där det stod om jag ville börja spela bas i ett band. Kruxet var att en spelning var inbokad till nyår, så det brann rätt bra i knutarna. Men vi började repa och genomförde vår spelning. Sedan dess har vi haft fler spelningar och fler kommer det att bli.
Och vem gillar inte Gaspillers version av Runkeball?



- E

Jag tog studenten 2008. Jag fick lite panik den sista vårterminen eftersom jag inte visste vad jag skulle göra sen. Men jag lyckades hitta en utbildning som passade mig perfekt - multijournalist. Det resulterade i att jag bodde i Värmland i ett år. Ett helt underbart år.
Jag bodde på internat och behövde bara gå ner för en trappa för att komma till frukosten och sen över skolgården för att komma till lektionssalen. Så det spelade ju ingen större roll om jag råkade bli full på en vardag - vilket råkade hända lite då och då, trots "alkoholfria arbetsveckor".
Klassen var helt jävla underbar. 13 personer som passade perfekt tillsammans, trots att vi hade en dansk med oss. Väldigt ofta saknar jag mina värmlänningar och tiden i Molkom. Och förhoppningsvis hittar jag tillbaka till Karlstad någongång i framtiden.



- E

Augustibuller. Har det någonsin funnits en mer underbar festival?
Jag hann bara besöka Augustibuller två gånger. Första gången 2006, då det var så varmt på dagarna att jag fick lov att sitta i skuggan och se Asta Kask. Men fredagen den 4 augusti 2006 klockan 18.45 äntrade Mimikry scenen. Och det är den bästa spelning de någonsin gjort, åtminstone enligt mig. Detta för att det var min 20 spelning och jag fick komma upp på scenen och ta emot Mimikry-flaggan framför detta publikhav. Helt jävla fantastiskt.
Året efter åkte FEJ dit, drack cider och sjöng Disney- och Astrid Lindgren-låtar på campingen. Ja, jävlar, vad kul det var.



- E

När jag precis hade fyllt 15, sommaren 2004, var jag på min första festival. Den var belägen i grannstaden, så den var inte så långt bort. Men på den tiden var inte festivalen så värst stor heller. Festivalens namn är Peace & Love. Från det året kommer jag bara ihåg att jag såg Mimikry, Snook, Motörhead och Hanoi Rocks. Det sistnämnda på grund av att jag hade någon sorts 80-talshårdrocksperiod.
Sedan dess har jag besökt festivalen alla år, utom ett. Däremot så har jag bara köpt biljett två år, resterande har jag jobbat som journalist. Och jag har massvis med fina minnen från Peace & Love, denna underbara festival.

Jag tänkte egentligen ha en låt med Hanoi Rocks idag, men eftersom nyheten att The Ark kommer att lägga av efter sommarturnén kom idag, så fick det bli The Ark istället. De har ju ändå gjort två av festivalens bästa konserter.



- E

I november 2003 fick jag ett gästboksinlägg på helgon. Det var Jimmy som skrev och undrade om jag kunde spela bas. Jag svarade nej. Han tyckte att jag kunde provspela i hans band ändå, och jag är ju inte den som är den. Första repet gick ut på att helt enkelt spela Blomman. Typ tusen gånger.
Jag råkade fastna i det där bandet, T-Gul. Vi spelade på diverse ställen runt om i Dalarna och lyckades till och med ta oss till Eskilstuna för att spela. Vi spelade in några demos och på den ena finns vår version av Blink 182 - I wanna fuck a dog.



- E

I torsdags åkte jag, Frida, Linnea och Ida på Sabatonkryssningen. Jag hade hur kul som helst och jag drack nog några för många öl. Sabaton var så klart grymma och i Bobbos och Eas hytt var det party hela natten. Jag kom i säng 06.20 efter att ha stått och snackat med en askalas Heavy.
Vi kollade in Pray och Mary Fay på vägen hem från Finland också. Bakfulla som få.

I lördags lånade jag, Frida och Pontus familjen Hjorts volvo och åkte till Sunne där Mimikry spelade sin sista spelning med Apan. Jävligt sorgligt, men sant. Och tack vare Kioskturken hittade vi till spelstället.

Nu har jag av någon märklig anledning trappat ner på snusandet, så jag köpte nikotinfritt snus idag... Men finns det nikotinfritt snus som faktiskt smakar snus?

- E

2002 började jag på högstadiet. En liten rädd tjej utan identitet och personlighet. Men efter ett tag började jag umgås med niorna, de tuffa niorna. Dom som lyssnade på hårdrock och klädde sig i svart. Vi var alltid ute och drällde på stan och om det var något evenemang så var vi där, som till exempel Falukalaset när vi röjde järnet till Ebba gold.
Jag tänker inte ens försöka mig på att nämna alla som var med i vårt "gäng", vi var ju hur många som helst. Men jävligt kul hade vi. Och festen jag hade i sommarstugan när jag fyllde 14 år brukar fortfarande komma på tal. Det var helt enkelt en fantastisk tid.



- E

Jag kan lätt ha haft världens bästa gymnasieklass. Vi var helt enkelt bara bäst och hade alltid hur skoj som helst tillsammans. Och mycket alkohol var det inblandat också. På varenda fest spelades en låt med Relient K och alla i hela klassen kunde varenda textrad.
De tre åren på Lugnetgymnasiet var helt enkelt fantastiska.

Mp3a <3



- E

2002 gick det en serie på tv som hette Mitt så kallade liv. Och jag kan ju säga att 13-åriga Emma Galuschin blev kär i Jordan Catalano. Tack vare google fick jag reda på att han spelades av Jared Leto, som även råkade ha ett band - 30 seconds to mars. Jag fick ju bara lov att lyssna. Första låten jag hörde heter Capricorn (A brand new name) och den var ju  helt fantastisk. Sen dess har jag köpt de tre skivorna de släppt. Jag har även åkt till Stockholm två gånger och Göteborg en gång för att se dom live, det vill säga alla gånger de har spelat i Sverige.



- E

Sabaton är numer ett stort band över hela världen. Jag såg dom första gången 2003 på Faluns gamla ungdomsgård East Harbour. Sånt kan man inte göra längre, så att säga.
Jag har ingen koll alls på hur många gånger jag har sett dom, men roligaste spelningen var ändå på Gates of Metal 2005. Då började jag sjunga Du är så vacker utan spackel - mitt i Metal machine. Alla runt mig tittade konstigt på mig och undrade vilken dum brud jag var. Tills de insåg att Jocke sjöng samma sak.
Sen igår har jag varit på Sabaton-kryssningen. Det är sånt stora band gör - bokar en hel båt, super och spelar bra musik.



- E

När jag var åtta år gammal gick det ett program på TV4 som hette På Rymmen. Två av rymmarna var Hjalle och Heavy - då två dalmasar som var helt okända. Dom släppte skivor och jag skaffade allihop. Dom spelade live på Dössberget och jag såg dom.
Efter ett tag förstod jag att det inte bara var Hjalle & Heavy på första skivan, utan även två band - Mimikry och Dökött - och av någon märklig anledning tyckte jag att låtarna signerade Mimikry var bäst. Jag kollade upp bandet och fick höra fler låtar. 2000 släpptes första skivan, Automatiskt, och jag var fast. Sen dess har det hållt i sig. Men bästa låten är fortfarande Ingenting alls.



- E