Okey, det är en månad kvar till jul. Alla som känner mig vet att jag hatar jul mer än något annat. Och just nu har jag en jävla ångest. Inte inför julstöket och julklapparna eller något sådant. Tro nu inte att jag har någon som helst koll på dessa saker. Men i alla fall så slipper jag julstöket.

1. Jag behöver inte julstäda för jag ska inte ens vara hemma över jul.
2. Jag behöver inte julbaka eftersom mamma redan hinner göra det innan jag kommer till Falun.
3. Jag behöver inte julhandla någon julmat för det fixar mamma och moster.
4. Jag behöver inte tända några adventsljusstakar eftersom vi inte får göra det på internaten.
5. Jag behöver inte gå upp innan sju varje morgon för att hinna se Julkalendern för jag har blivit för stor för sådant.
6. Jag behöver inte leta efter de nya, bästa jullåtarna. Onkel Kånkel finns alltid där, beredda på att Emma ska hata julen ett år till.

Julklapparna är fortfarande ett mysterium. Hur har alla stundenter råd att köpa julklappar? Jag ska betala en och en halv hyra och två bilförsäkringar på ett bidrag. Hur fan nu det ska gå till. Blir alla nöjda om de får en varsin handtvål från DollarStore, månne?

Men det är inte där ångesten ligger. Det är det som händer innan jul. Vi ska lyckas producera en hel jävla tidning och en nättidning innan den 12 december. Imorgon ska jag ringa en massa folk och försöka få tid till intervjuer. Aah, stressfaktor!
Annars så hinner jag bara med två Mimikry-spelningar till innan jul och efter årsskiftet blir det inte några spelningar på flera hundra månader. Det känns jobbigt...
Finalen av Dansbandskampen är den 20 december. Jag är redan nervös.
Fixa så att det blir ett sjuhelvetes nyår med några kullor ska jag lyckas med också.

Sen det jobbigaste av allt är ju att när jag kommer tillbaka till Molkom efter lovet är det bara en termin kvar. Separationsångest? Javisst.

- E