Jag kom alldeles nyss utsökt att tänka på somrarna som barn. Eftersom jag är född och uppvuxen på en gård hade jag en lite annorlunda barndom jämte stadsbarn. Tänk er tidigt 1900-tal och dess bönder, men med traktor. Så levde vi.
Men det var inte riktigt det jag tänkte på. Utan det var när vi hässjade hö. (Snabb beskrivning av en hässja: en ställning som man sätter upp på en äng för att hänga upp hö på. Ställningen består av olika golv, det vill säga våningar, så man kan hänga upp hö i lager.) Det var bland det roligaste som fanns enligt mig. Eftersom jag var för liten för att med hjälp av tjugorna (högafflar) häva upp hö på hässjorna var jag mest med för att leka. Det var hur kul som helst att bygga små kojor i höet på hässjorna. Fastän jag inte fick för mina föräldrar.
När jag väl blev så stor att jag inte lekte i hässjorna längre och faktiskt kunde hjälpa till, slutade vi med att hässja hö eftersom vi inte längre hade några djur som behövde så mycket hö som fyra väldigt stora ängar ger. Då var det lilla roliga bondelivet över.
Det vi fortfarande faktiskt gör är att odla potatis. Att ta upp potatis var jag tamejfan inte för liten för att hjälpa till med och det är bland det tråkigaste jag vet. Så det kan gå.

Det är kallt, det är mörkt och det blåser. Jag tänker inte säga att jag längtar efter att snön kommer då snö är det värsta som finns, men det skulle kanske vara lite kul att ha snöbollskrig mellan internaten i vinter.

Julen närmar sig. Då kommer Andrea hem.

- E