När man vaknar upp lite snabbt mitt i natten och känner att det inte ligger en arm runt midjan, att ingen nosar mig i nacken och ingen snarkar mig i örat känner man sig väldigt ensam. Man vänjer sig så fruktansvärt snabbt med att ha någon att hålla om på nätterna.
Jag saknar min Jim.

När man haft en underbar helg, med till exempel pojkvännen eller sin bästaste bästa vän, vill man egentligen inte åka tillbaka till Molkom. Jag vill bara ligga kvar i sängen på söndagen och hoppas på att jag missar tåget. Men det blir alltid så att man faktiskt hinner med det där tåget och när man väl är i Molkom igen vill man helst inte åka härifrån. För det är ju faktiskt rätt så bra här också.

Idag har vi haft redigering, vilket vi ska ha hela veckan. Photoshop-genomgång idag. Det lärde jag mig för flera år sedan, men det är alltid bra med en uppfräschning. Jag kunde faktiskt inte allt.

- E