Det som snart kommer att ske har hänt mig tre gånger tidigare. Senast var för 7-8 år sen. Och jag är tamejfan inte starkare nu än jag var då. När jag var 13-14 år fick en fantastiskt trotjänare lämna jorden. Han hette Sham, var en brun arabkorsning och blev ungefär 25 år gammal. Han hade alltid funnits där och han blev min favorit redan efter första gången jag red honom.
Gången innan var det det envisaste jävla russ du kan tänka dig som togs bort. Han levde verkligen upp till sitt namn, Unik. Han var riktigt jävla bångstyrig och gjorde inte alls som jag ville. Men jag älskade honom ändå. Under sommaren 2000 fick han ett kolikanfall som visade sig vara kroniskt.
När jag bara hade ridit i några år var det min första favorithäst som försvann. Stallets tjurigaste och äldsta häst, Parad.

1998 kom Olga till Sveden. Detta vackra tinkersto, då bara 8 år gammal. Hon kom från England där hon tjänat som draghäst. Det var kärlek vid första ögonkastet och redan då visste jag hon skulle bli min en dag. Jag fick rida henne och jag tyckte att det var fantastiskt roligt när hon alltid bockade i första galoppsprånget. Hon var ju egentligen för klumpig för det. Inte långt därefter blev jag skötare till henne och var i stallet minst två gånger i veckan för att rykta henne, göra rent i hennes box och smörja hennes sadel och träns. Samtidigt red jag henne på nästan varje lektion.
Men åren gick och jag började på högstadiet och gymnasiet. Hästar var inte längre prio ett. Men jag fortsatte att rida och jag tog mig tid så fort jag kunde att ta några minuter hos Olga. Jag flyttade sedan till Värmland och fick lov att säga upp min ridskoleplats. Inte en enda gång under året i Värmland åkte jag ut för att hälsa på henne. Men jag fick höra att hon hade blivit halt och skulle snart få lov att gå i pension.
När jag flyttade tillbaka till Falun så började jag rida igen, och så fort jag har haft tid så har jag varit i Olgas box och kliat henne på hennes favoritställen - ställen som bara jag vet om.
Men nu svarar hon inte längre på sin behandling och ridskolan har bestämt att hon ska få somna in.
Min första tanke när jag såg henne kommer aldrig att bli verklighet, hon kommer inte att bli min. Men vi har haft många bra stunder ihop.
Som när vi kom trea i en av de två hopptävlingarna vi ställde upp i.
Som när vi tränade förvänd galopp barbacka.
Som när jag hade Olga på ett ridläger 2001 och hon faktiskt gnäggade när jag kom in i stallet.
Som när andra klagade på att man inte kan rida dressyr på en så klumpig häst så visade vi dom och red perfekta dressyrövningar i perfekt form.
Som när vi hoppade klocka på volten och du nöjde dig inte med att bara hoppa de två hindren som var uppställda, du skulle även hoppa över konen vid X.

Du har alltid funnits där. Tillsammans redde vi ut mina problem. Det var du och jag mot världen.
Men nu har du för ont. Du ska få somna in. Och jag kommer alltid att älska och sakna dig.


- E