Jag har tänkt på att körskolelärare måste ha väldigt bra hjärtan. Igår åkte jag och bror bakom en körskolebil på lugnetleden. Först och främst så hade föraren ingen som helst koll på var denne hade bilen, eftersom hen (här måste jag inflika att jag älskar detta könsneutrala pronomen, men jag kunde nog lika gärna skrivit hon, för det kan inte vara något annat som körde denna bil) körde i väggrenen så det dammade om det. Sen kom vi fram till ett litet vägarbete som gjorde att vår vägbana var avstängd. Vi fick stå och vänta ett tag tills det var tomt på bilar från andra hållet, körskolebilen körde och jag hakade på, liksom ytterligare en bil. När vi var lite mer än halvvägs förbi vägarbetet ser jag att en lastbil är på väg från andra hållet. Jag vet inte om jag är konstig eller så, men när man kör på fel sida av vägen och möter ett så pass stort fordon, så gasar man. Men så gjorde då inte körskolebilen. Jag fick så gott som tvärnita för att inte köra in i den, för då hade den duktiga körskoleeleven kommit på idén att lätta på gasen. "Jag möter en lastbil. Hmm, vad gör jag nu? Det är nog lika bra att bromsa och se vad som händer sen."
Jag är glad för att jag inte är körskolelärare i alla fall. Jag skulle dö av hjärtinfark min första dag.

Och appropå mitt förra inlägg. Två dagar efter att det publicerades så var det knivhot och grejer utanför grannen. Hosjö är kanske inte så bra och lugnt som jag trodde.

- E